Fri för publicering
Det finns en fungerande metod för allting – det gäller bara att hitta den. Efter 44 år som rökare fick jag den insikten besannad än en gång. Men Allen Carr’s metod är det inte bara löjligt enkelt att sluta röka; mig tog det två dagar, dvs lika lång tid som det tog mig att läsa hans bok. Det är också rena nöjet. Jag ser nästan med förundran på folk som ännu röker.
Och hur i fridens dar kan vi rökare – och ex-rökare – någonsin ha trott att vi behövde röka? Att det var till gagn för oss? Till avkoppling och nöje? Hur kunde vi låta oss manipuleras så till den milda grad, och av vad då? Ja, sannerligen inte av den sorgliga effekten cigarretterna hade på oss. De gav ingenting; de skapade en brist. De försatte oss i ett beroende och slaveri som fick oss att praktiskt taget gå över lik för den tveksamma förmånen att må ännu sämre. Usch!
Jag grät av glädje, när jag kom till sista sidan i boken, fimpade den sista cigarretten och brände upp en halv limpa i öppna spisen. Jag var inte rökare längre. Jag var fri. Jag hade blivit en lycklig icke-rökare. Och jag gick rakt in i en tillvaro som av alla möjliga skäl – dock inte av någon tobaksabstinens! – var eländig; jag låg i skilsmässa, stod till öronen i familjekonflikter, misslyckades med olika arbetsuppgifter… Och jag tänkte: ”Tack gode Gud att jag inte behöver röka OCKSÅ!”
Vad är då hemligheten? Det har många frågat mig, och inte få med djup skepsis. Min entusiasm har inte alltid mottagits så väl. Det är jag å andra sidan van vid. Jag har under åren försökt förklara att man kan gå ner i vikt utan att svälta och utan att motionera (Michel Montignac: ”Jag äter, alltså blir jag smal”), att man kan föda barn utan att ha ont, vilket jag gjort ett stort antal gånger (Pierre och Aline Vellay: ”Att föda barn utan smärta”), att man kan få små barn att sova med glädje tolv timmar i sträck (min egen lilla sova-hela-natten-kur), mm mm. Men människor är hjärntvättade att förvänta sig ett helvete där inga helveten behöver finnas. Inte alla är beredda att låta sig befrias från det slaveriet - som är ett tankens slaveri, ett som ”sitter i huvudet” enligt Allen Carr, nedärvt och påspätt av hundratals, tusentals ”offer” i vår omgivning. Offerrollen, som vi vet, är ju bekväm eftersom den är ansvarsbefriande. Rökaren som offer omhuldas flitigt inte minst av sig själv. ”Om jag ändå aldrig hade börjat…”
Jag har slutat försöka förklara hemligheten, sådan Allen Carr beskriver den så suveränt i sin bok, där han tar hål på myt efter myt. Jag säger bara: OMVÄND HJÄRNTVÄTT. Det är löjligt lätt att - inte sluta; den vokabulären använder jag inte - utan att äntligen slippa röka. Det är bara att läsa Allen Carr’s bok med öppet sinne, fimpa sista cigarretten på sista sidan och dra en lycklig suck av ljuvlig, tacksam, salig lättnad!
Det finns en fungerande metod för allting. Det gäller bara att hitta den. Jag har gjort det. Jag kommer att vara Allen Carr tacksam så länge jag lever – som äntligen icke-rökare!
Anna Wahlgren